Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Stjärnorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– – Ack, där kom en! ... kors, där en annan se,
Som trippar fram på himmelns soirée! –
De draga undan molnens svarta slöja,
Att sina späda gudaformer röja.
Stor skada att jag ej – ack, allt för sant! –
Med dessa änglabarn är mer bekant!
Jag känner fröken <i<Nordenstjärna</i> bara,
Samt något litet mamsell Aldebara,
– – Och Stora Björnen ja! men den jag ser
Till leda alla dar och knäfveln ger.
De öfriga platt icke äro kända,
Likväl kan ej min blick från dem sig vända.
Hvad deras hy är hvit och superfin!
De måtte aldrig nånsin dricka vin.
Hvad de till alla delar äro söta!
Hvad deras blickar äro kärleksblöta!
Och huru hjärtligt tacksamma, till slut,
För minsta artighet se de ej ut!
De mysa vänligt och förstulet blinka,
Liksom en älskare de skulle vinka.
Ack ja! Ack ja! det är bestämdt på mig
De hjärtömt skåda från sin höga stig.
Man rår ej för, att man har kvinnotycke!
Ack, hvarför upp till er så fasligt stycke?
De högt uppsatta fröknar likhet ha
Med dem, som här på jorden oss beta:
Om kvällarna de äro ute gärna,
Och så är äfven mången jordens tärna;
De äro bleka, – våra likaså;
De bickar ge, – det våra ock förstå;
De känna tomhet i det stora hela,
Och våra äfven, det kan aldrig fela.
Men ack! på kavaljerer är det brist
På stjärnebalen, det är sant och visst:
Ty Mars och Jupiter, och hvad de kallas,
Väl kröna mångens hopp, men icke allas.
Hvad kunna också några män förslå
Bland de miljoner damer, som där stå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
