Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Tanterna eller Den hemliga domstolen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är en domstol af kloka gummor,
Där nämden bullrar som mässingstrummor,
Det är en domstol att springa för,
En hemlig domstol af gamla mör.
För skranket här de sin nästa draga,
Att minsta värde från honom taga,
Ty obevekligt, på Drakos sätt,
Hvart mål blir afgjordt så hjärtans lätt.
Man dräper dussintals blott i taget,
Och flitigt kaffe bjuds kring i laget.
Den drycken underbar verkan har,
Ty clairvoyant blir då en och hvar.
Hvad aldrig händt och hvad ej kan hända,
Blir nu så visst. Och de ord förvända,
De lägga ut och de lägga till,
Och göra hvalfiskar af en sill.
Hvart äkta par lefver grufligt illa,
Hvar man har horn och hvar sprätt har frilla,
Fler giftermål än i himmelen
Här blifva uppgjorda. Stackars män!
Och stackars flickor! Ert skuldregister
Förökas genast med tusen brister.
De gamla jungfrur sin vredes skål
Strax månde gjuta på giftermål.
En mö de aldrig förlåta kunna,
Att hon, lik dem, ej får dö som nunna.
Det finns mer skärande ej ett ljud
För deras öron, än ordet brud.
På blekblå läppar sig resa fjunen,
Och rösten skräller som domsbasunen.
Med tungor, skarpa som dödens glaf,
Från bruden kronan de dansa af,
De in effigie paret bränna
Och mäkta lisade se’n sig känna.
Och så de sitta där år från år
Vid sin »välsignade kaffetår».
Och koppen darrar i vissna näfven,
Och kitteln sjuder och vreden äfven.
Allt som är skapadt de högt fördöma,
Blott Gud, sin skapare, de berömma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
