Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Frieriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men en kväll jag hastigt sade
»Det i morgon promt skall ske!»
Som en hjälte jag mig lade,
Som pultron jag vaknade.
Darrande i alla leder,
Svor jag dock att vara man,
Och jag gick i salen neder,
Där jag henne ensam fann.
Flickan vardt så röd om kinden,
Ett »god morgon!» mot mig klang,
Och så snabb som hvirfvelvinden
Jag till hennes sida sprang,
Tog dess händer, ömt dem tryckte
Och i sköna ögat såg. –
Och, vid Gud! jag nästan tyckte
Att uppmuntran däri låg.
Och jag stammade: »Jag borde ...
Ville ... säga dig, Mari ...
Om jag bara visste ... torde» ...
Men nu var mitt mod förbi.
»Bästa du, hvad kan det vara?»
Frågte hon, och mildt hon log.
»Nej! jag kan det ej förklara», –
Sade jag. En suck hon drog.
Handen tog hon strax tillbaka
Och gick bort, helt misslynt se’n.
Nu jag ropte: »Blif min maka!»
Men då var hon ute re’n.
»Nej!» – jag sade – »morgonstunden
Duger ej för frieri.
Om den ock bär guld i munden,
Bär den inga ord däri.»
Middag kom. Med kinden lutad
Emot handen flickan satt.
Och nu kom jag fast beslutad. –
Vid min åsyn till hon spratt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
