Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Fantasi på en ångbåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af båda medlen dock styrka skänks,
Och bitter saknad i sötma dränks.
Dock föredrager jag inre kuren,
Ty jag är törstig utaf naturen.
Hvad näsduksspråket idylliskt är!
Det vinkas både i land och här.
Hur armen går på de arma barnen
Så fort som vingen på väderkvarnen!
På det att sorgen må blifva kort,
De fläkta henne med näsduk bort.
Den yttre rörelse, som de visa,
Den inre kufvar och ger dem lisa.
De tvinga glömskan med väpnad arm
Att ned sig sänka i rymlig barm. –
Jag märker också, att det kan lindra,
Ty fleras ögon begynna tindra
Och vända sig ditåt kosan går,
Från Riddarholmen, där älskarn står
Och ser gudsnådligt åt vida fjärden,
Liksom han mistat allt kärt i världen.
An ett farväl och en vink! Se så!
Nu är du glömd, – kan du lita på!
Men om af trohet du ännu brinner,
Se blott på röken, hur den försvinner!
Ej någon sorg det ombord mer ges,
Emedan den ej från land kan ses.
På rosenmunnar sig löjet smyger,
Och torr som solstrålen, blicken flyger.
Hvad det är roligt att gunga så
En gång i frihet – och läsa få
Naturens bok med de sköna bladen,
Samt vända ryggen åt mörka staden!
Ack, hvad den Thunberg skär vågen snällt!
Hur skogar skymta och berg och fält
För tjusta ögat i morgonstunden,
När sol’n förgyller de blanka sunden!
Se, hur den rosiga morgonskyn
Sig återspeglar i vattnets bryn!
Som bruden blickar i älskarns öga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
