Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Ny kärlek. (Ur ett bref till en vän)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ny kärlek.
(Ur ett bref till en vän.)
Hvad människan är svag, min vän!
O, ve! nu är jag kär igen,
Och alla mina föresatser
Ha ramlat ned som kortpalatser.
Men Fannys löje är så täckt,
Och hennes blick med solen släkt,
Och formerna så klassiskt runda. –
Hur kan jag vara annorlunda?
En tid af kval mig förestår.
Det blir väl som i forna år,
Då jag, bekajad af elände,
I månen såg min bästa frände.
Nu skall på nytt jag suckar dra,
Samt gråta, knäppa händerna,
Och njuta dålig sömn om natten,
Och släcka törsten blott med vatten.
På nytt jag blifver nu ett barn;
Får hjälpa henne nysta garn,
Samt sitta där och rita mönster
Med blyertspenna mot ett fönster.
Ack! jag är slagen till en slant,
Får följa stjärnan som drabant,
Får foga mig i hennes nycker,
Och göra endast hvad hon tycker.
Ej längre vin jag dricka får,
Ej smyga dit där nöjet rår,
Ty eljest tanter, det berätta,
Och korgen får jag då med rätta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
