Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Riddartiden. (Ur fröken Laura Fasansvärds portfölj)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och salta de näsor i gulddosan in,
Och skänk mig den sedan, så blifver jag din!»
Men riddaren kysste den snöhvita hand,
Drog se’n i förtjusning till hedningars land.
Och hösten därpå kom den trogne igen,
Med näsor af sju saraceniske män,
Med blomman, som växte vid Libanons fot,
Och han apporterar förutan allt knot.
Då rördes till älskog skön jungfrun och grät,
Och kärlekens löndörr – sin famn – hon upplät.
O, vände blott åter den gyllene tid
Med sina tornerspel, sin eviga strid!
Då sutte jag icke enstaka och glömd,
Men i trubadurernas sånger berömd.
En riddare båld skulle bära min färg
Och slåss för min ära i dal och på berg.
Den bandros, jag kastat från luftig balkong,
Han bure vid hjärtat på vandringen lång.
Och mötte han då i den sjumila skog
En riddare – genast ur slidan han drog:
»Statt stilla och strid – eller heligt mig svär
Att Laura bland jungfrur den skönaste är!»
Men främlingen, rädd uti kampen att gå,
Ett kvitto min riddare ger däruppå.
Se’n hundrade sådana väl han fått in,
Jag skulle bli mildare uti mitt sinn’,
Och nådigt ta luntan ur segrarens hand,
Samt slå kring hans hals ett »förgyllande» band.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
