Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Vigilansen - Den eftergifvande. (Reminiscenser af en Västgötavisa)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Guldmannen strax i mitt anlete läser,
Att jag har utgått på grym vigilans.
Han ber mig sitta, men basrösten snäser –
Hoppet är bragt, likt mig själf, på balans.
Sorgset jag börjar, och orden jag väger;
Guldmannen, hvisslande, hör däruppå.
»Har ni väl säkerhet?» guldmannen säger. –
»Nej.» – »Mjuka tjänare! – då kan ni gå.»
Början var god; men det långt är till kvällen,
Och jag i sadeln har börjat bli varm.
Ha! jag vill springa på hundrade ställen,
Vild, som den rasande Roland, af harm.
Önsken mig lycka – och jag säger amen!
Stursk, som herr Rothschild, jag nu vill se ut.
Den, som har hufvudet bitit af skammen,
Alltid blir hjälpt framför andra till slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
