Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Olika utsikter - I. Underlöjtnantens sång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Min röst i kasernen blir åtlydd af hundra,
Och ej från min domstol det finnes appell.
Jag rättighet äger att piska och dundra,
Fast själf uti skolan i fjor jag fick smäll.
Förbanna den skolan! Jag skäms för densamma,
Jag fått mig så många kamrater från den.
Dock käns jag ej vid dem – nej, fanken anamma!
Det anstår ej en utaf framtidens män.
Jag också kan stiga, kan bli general,
Kan eröfra Finland från ryssarna åter,
Kan Petersburg bränna – den saken är smal –
Blott lyckan, som hittills, mig icke förlåter.
Ack! kunde jag bara nu få mig mustascher!
Och sedan i rösten ett skarpare ljud!
Men bröstet skall härdas i trägna »strapascher»;
Se’n gif mig ett skäggstrå, du härarnas gud!
Sju dagar i veckan jag ämnar att jaga
Och döda hvar hare, som finns i vår trakt.
Det ridderligt är och det stärker de svaga; –
Det bokliga sittgörat har mitt förakt.
Jag äfven vill rumla, vill spela och dricka,
Af manlighet strax det utseende ger.
Det ock blir nödvändigt att hafva en flicka ....
En ungdomlig knekt ej på småsaker ser.
Du älskade frack! väl för tusende gången
Jag här framför spegeln vill pröfva dig nu.
Du sitter så näpet, att, nästan förgången
Af undran, jag frågar mig själf: »Är det du?»
Det är litet annat än luggslitna jackan,
Jag hade, då i min förnedring jag gick
Och läste för rektorn, den malätna hackan,
Som jag nu kan skrämma i hjäl med en blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
