Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Kärleken till nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kärleken till nästan.
Lilla Greta var, liksom de flesta,
Något grubblande i ungdomen.
Hur man kunde älska så sin nästa
Som sig själf, förstod hon icke än.
»Nej, jag prosten fråga vill om saken!»
– Tänkte hon och tog sin halmhatt på, -
»Hvad han talar väl! Jag ej hört maken!
Genast vill jag bort till prosten gå.»
Genom mörka skogen tog hon vägen,
Om sitt andeliga väl så mån.
Tankfull gick hon, men skrek till förlägen,
Då hon såg midtför sig grannens son.
Häftigt upp mot kinden svällde strömmen
Af det sjuttonåra blod, som brann.
Det var icke utan, att i drömmen
De förut rätt ofta sett hvarann.
Och de började att tala sakta,
Eldade af en osynlig makt.
Och som ungdom ej på ord plär akta,
Så var äfven snart det mesta sagdt.
Och han började att kyssar taga,
Och hon började att kyssar ge.
Hastigt stärkt blef hennes tro, den svaga:
Nästan, som sig själf, hon älskade.
Tviflets hela oro var försvunnen,
Sanningen hon fann vid gossens bröst.
Plötsligt då, med pipan uti munnen,
Prosten stod där, höjde upp sin röst:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
