Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - De förtrogna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här är ringen! Låt mig höra!
Jag är idel öra.»
»Ack, du är en liten fjolla!»
Svarte unga frun och log,
»Flickans ed kan frun ej hålla,
Kära barn! det vet du nog.
Låt oss vänta, tills du funnit
Hvad jag re’n har vunnit.»
»Tror du ... fy! ... hvad du kan vara
Equivoque och stygg ... min sann!» ...
Sade flickan, brydd, »men svara!
Något ... du väl säga kan ...
Gå historien igenom! ...
Rent är allt dem renom.»
»Nej, jag aldrig förr hört maken!»
Skrattade vår unga fru,
»Du förstår att vända saken ...
Något ... det är mycket ... du! ...
Hör dock början, - om ej slutet, –
Hur mitt band blef knutet!
Konstigt blefvo vi bekanta,
Skall du veta, han och jag;
Ty hans fot, den rätt bastanta,
Kom att trampa min ett tag.
Det var just på Oscarsbalen.
Hvad jag led af kvalen!
Men nu blef han så bedröfvad.
Han så mildt om tillgift bad,
Att min smärta snart blef döfvad,
Och jag smålog åter glad.
Så vet Amor att bereda
Vällust utaf sveda.
Och så kom han hem ... och mamma
Tyckte, att han hygglig var,
Och jag tyckte ... just det samma, ...
Och så kom han alla dar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
