Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Rabulisterna (1840)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fick fritt bedöma den ädla källa,
Ur hvilken sällhet och frid blott välla?
Vi äro barn utaf en familj, –
Hvad pappa vill, – ack, fördenskull vilj!
I himmelriket må sanning duga,
Men här på jorden är bäst att ljuga;
Det är en häfdvunnen gammal sed,
Och längst man kommer ju ock därmed.
Och sedan praten I om det rätta!
Säg, gode herrar! hvad är väl detta?
I tigen. Nå, jag vill säga er:
Det rätta endast är det, som – sker.
Bevis I fordren! Nå, den, som klandrar,
(I själfva sett det!) till Vaxholm vandrar.
Och detta kommer sig, rätt och slätt,
Däraf att icke han hade rätt.
Jag ser er baxnas för det beviset;
Ha, rabulister! jag vunnit priset.
Sist vill jag tala med er om ljus.
Det under skäppan bör hå sitt hus,
Ty ve oss alla, ja, äfven eder,
Om ut på landet dess sken sig breder!
Då skulle alla ju lika bli,
Förutom några, som fått geni.
Då skulle massan ju kunna säga:
Med lika mått vilja vi nu väga,
Då skulle bispar ej gödas mer,
I guld ej klädas en häst-offser,
En lagman tvingas på lag att skåda,
Och själfva statsrådet till att – råda.
Nej, sådant duger ej! Det är klart.
Det till fördärf leder uppenbart.
I allan tid vi sett statsmän sträfva,
Att ljuset, ljuset med makt förkväfva.
Det är en uppgift, så ädelt stor,
Ty »fadersväldet» därpå beror,
Och till beröm för de höga ätter,
De snyta ljuset med bajonetter,
Så väl i öster; som annorstäds,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
