Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Uppränning till en »roman» af modernaste slaget - Senare delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu tänker Ludvig Filip, vorden kung,
På sina synder små, då han var ung.
Den »lilla finskan» då han äfven minns,
Som kanske blifvit hugnad med en prins.
Strax sänder han till Finland en kurir,
Som där till Uppsala hänvisad blir.
Där låg vår hjälte just som bäst och grät,
Och vind för våg han studierna lät.
Då träder på hans usla vindsrum in,
En vacker dag, en herre, ytterst fin,
Som kallar honom artigt »Monseigneur»,
Och börjar se’n sitt tal med »J’ai l’honneur» ...
Till Alariks meriter äfven hör,
Att han fransyska kan som en »parlör».
Och med förtjusning tydligt han förnam,
Att, fast bastard, han var af kungastam.
En växel på fem hundra tusen francs
Han får och blir af glädje nästan kränk
Ett gref-diplom därtill, med bjudning, ha!
Att komma snart till »Tuilerierna».
Nu vilja vi väl se, hvem hindra kan
Vår fröken att få Alarik till man!
Hektiken kanske? Å, var icke rädd!
Snart hoppar hon ur döds- i bröllops-bädd.
Följd af sin höge faders envoyé
Vår hjälte far, så fort som det kan ske,
Till den högfärdige baronen hän,
Som i förtjusning böjer sina knän.
Och fröken, – men nu kan det vara tid
Att säga, det hon het’ Adelaïde –
Och fröken? Herre Gud! hvad hon blef glad!
Dess fröjd ej rymmes i ett Aftonblad.
Fast ena lungan nästan borta var,
Den växte till igen på fjorton dar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
