Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Lika mot lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lika mot lika.
Först när jag blef kär i Klara,
Var hon just en hård mamsell;
Bad jag om en kyss, hon svara’:
»Kom igen i morgon kväll!»
Och så kom jag, men fick stå där,
Och så gå där.
När hon så mig länge narrat
Till att trampa nattens stig
Och jag nog af kölden darrat,
Tyckte hon det synd om mig,
Och så kom jag, och så fick jag,
Och så gick jag.
Men till slut det lilla mönster
(Som en tid bortåt mig kysst
Genom kammarns öppna fönster)
Lät mig komma in helt »tyst».
Och så kröp jag, och så klef jag,
Och så blef jag.
Så förgingo måna’r tvenne,
Hon allt mer blef kär af sig.
Sist, när jag ej smög till henne,
Var det hon, som smög till mig.
Och så kom hon, och så fick hon,
Och så gick hon.
Otacksam, som alla männer.
Sist jag reglade min dörr.
Hon och vanan blifvit vänner,
Och hon smög till mig, som förr.
Och så, kom hon, – men fick stå där,
Och så gå där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
