Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Skridskoåkerskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skridskoåkerskan.
»Du vill då lära att skridskor åka?»
Förtjust utropade unga Frans
Till Ameli, som i »vinterkråka»
Fördolde kindernas blomsterkrans.
»Ack ja, det vore, min sann, rätt roligt!
Men tag mig icke så där förtroligt
Inunder armen! du veta bör,
Att du är pojke ännu, munsjör!»
»Min fröken Näsvis! – Ack, hör man bara!
Hon tror sig redan en riktig dam!
Dock, ett år äldre jag råkar vara,
Än hon, ... men snart jag väl gör dig tam»,
Han sade, i det han rösten sänkte,
Och såg åt viken, där isen blänkte,
Så klart som Amelis ögon blå,
Och skadeglädje han kände då.
»Min fröken, sätt dig nu här på tufvan,
Så vill jag skridskorna spänna på!»
»Det passar icke!» hon, rädd som dufvan,
Begynte hastigt att ropa då.
»Hvad gör det? Jag är ju pojke bara?»
»Nå, det är sant, nå, det kan så vara!»
Och unga Ameli utan knot
Mot gossen sträckte sin lilla fot.
Den nätta foten, hur härligt formad!
Praxiteles den ej bättre gjort.
Af ljufva känslor med makt bestormad,
Sig Frans nog aktar att handla fort,
»Nå, skynda, skynda! hur han mig skrämmer
Och hur förskräckligt han foten klämmer!
Nej, aldrig mer vill jag följa med!
Det är som sutte han i ett städ.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
