Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - De fyra årstiderna i Sverige - Den rådvilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och lindarna sucka och vinden tillika
Och blommorna böja sig ned, att ej se.
Hvad hjälper mot kärliga möten predika,
Så länge en flicka kan kyssas och le!
Sist ha vi en höst, hvilken oftast är – sommar.
(Ja, Sverge är just ett besynnerligt land!)
Om ängen för ögat i fägring ej blommar,
Så njuta dess mera båd’ tunga och tand.
Af friskhet och svalka blir människans sinne
Så lätt, att man tycker sig flyga, hardt när.
Är våren vårt hopp, så är hösten vårt minne,
Och minnet vår säkraste egendom är.
Men kärleken – hvad tar han nu sig väl före?
Nu går han i månsken och svärmar så öm.
Dock, icke de älskande längre jag störe!
Snart slutar väl denna förtjusande dröm. –
Hur sälla dock dessa, för hvilka den varar
Och visar sig trogen till lefnadens höst!
Ej sådant är möjligt, du säger. – Jag svarar:
O, låt’ oss behålla vår skönaste tröst!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
