Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Barndomens sorger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Barndomens sorger.
Man plägar att barndomen prisa så säll,
I synnerhet gör det hvar giftsjuk mamsell
Och sentimentala poeter:
»Ej barndomen vet utaf sorger och kval,
Och komma de, är det som dagg öfver dal»,
Och allt hvad det pjunket nu heter.
Och barn vi oss önska att blifva igen,
Liksom vi tillräckligt ej gråtit här än;
Men tänk, om vi toges på orden!
Om åter i vaggan vi lades, så små,
Att åter oss lära att tala och gå
Och stafva – det värsta på jorden!
Att »barn äro änglar», vi veta förut,
Men dagligt och stundligt dock ängeln drifs ut
Med rotting, med ris och med läxor.
I barndomens Eden magistrarna gå
Som glupande ulfvar, och gulbleka stå
De grymma »ma bonne’r» som häxor.
Nej, barndomen äfven har sorger, fullt opp,
Och hela dess lycka består i dess hopp,
Att det skall bli bättre med tiden ...
Så hoppas hvar ålder, tills allt är förbi
Och man uti grafven, tör hända, blir fri,
Och sorgerna bytas med friden.
Det föga har vikt, hvari sorgen består;
Det ytterst beror på, hur djupt som den går,
Och djupt kan ock barndomen såras;
Det stannar för lifvet, det tidiga ärr,
Och lakes ej riktigt, jag vet det, ty värr!
Och ännu mig ögonen tåras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
