- Project Runeberg -  Samlade dikter / Andra delen /
95

(1902) [MARC] Author: Wilhelm von Braun
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - »Hon fick honom»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hur knyta de icke små händer ibland!
Hur stå ej af vrede de kinder i brand!
Hur rynkas ej näsan, den lilla!
Romanens hjältinna är sviken, för visst;
Det aldrig slår felt, att hon något har mist,
Och nog var det grufligen illa.

Men kanske, att hjälten är oskyldig, han;
Dess utom, hvad hindrar att hon tar en ann,
Begåfvad långt mer än den förre?
Ett praktexemplar utaf ängel med skägg,
Så stark som ett lejon, men svag som ett ägg
Och stor som Sankt Göran, nej, större.

För den skull er lugnen, I svärmerskor små!
Så lätt som man mister, så lätt kan man få.
Hvad är en roman utan fasor?
Men viljen I gråta, så spåren er tår
Åt lidande systrar, åt nöden, som går
Väl icke i månsken, men – trasor!

*



Till ända led dagen samt boken också!
De älskandes öde är hängdt på ett strå, –
Nu skulle man sett hvilken spänning!
De bäfva, de blekna, – o, hvilken minut!
Man gärna dem kunde hå stungit med spjut,
De hade ej däraf haft känning.

De vända, de vända det yttersta blad,
De sluka – så illa det låter – hvar rad,
Som säf strån små fingrarna skälfva.
Nu ljusnar på en gång den tårade blick:
»Hon fick honom! Himmel!» – de ropa – »hon fick!»
Precis som de fått honom själfva....

Nu skrattar en skata från närmaste träd;
Det gjorde hon rätt i, vi göra så med:
»Hon fick honom», det var ju gifvet;
Ty ack! att få slut på all kärleksintrig
Och – kärleken äfven, man gifter ju sig
Så väl i romanen som lifvet.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:41:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braundik/2/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free