Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - De bortlofvade barnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det tror jag nog, bror lille, men hör nu ett förslag:
Om våra barn vi gifte ihop en vacker dag?
Jag har blott ett, ett enda; - dess mera skall det ha». –
»Jag också blott ett enda, det passar satans bra!» –
»Jag sätter upp tolf tusen, och det kontant ändå ...»
»Jag sätter tjugufyra», – sad’ blekingsjackan blå.
»Då orkar jag till tretti!» – »Och jag till trettisex!»
Och så till fulla femti den ädla täflan sträcks.
Nu gafs ett kraftigt handslag och tömdes »cognacs-vin»,
Och sedan detta verkat, champagne begärdes in.
»Högtidligt nu vi hafva bortlofvat våra barn,
Och skola nog dem akta för alla andras garn.
Till nästa Sigfridsmässa vi taga barnen med,
För att bekantskap göra på loflig bondesed.
De äro än för unga att kunna giftas strax». – –
Och så de hördes glamma, tills det blef resedags.
Fast redan duktigt smorda och stammande; försann,
De om det gjorda löftet påminte dock hvarann.
Vid nästa Sigfridsmässa de höllo ock sitt ord
Och hade barnen med sig. Nu var »affärden» gjord.
Och gubbarna de råktes med fröjd på samma krog, –
Vid handen blekingsbonden en ståtlig jätte tog:
»Se här!» – »För tusan böflar!» skrek smålandsgubben, flat, –
»Han duger ju platt inte! är tokig du, kamrat?»
»Hvad kan du bättre önska, du snåla smålandshund!»
Och nu hvarann i lufven de foro strax på stund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
