Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Löftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grefven drack; när han det gjort,
Stodo han och ungmor tyste ...
Grefven böjde sig och fort
Han den vackra munnen kysste.
Ungmor sprang, så röd som blod,
Med en blick, som förebrådde;
I detsamma mannen stod
Inne och sitt hufvud klådde.
»Grefve! visst är ni oss kär,
Efter ni är god mot alla,
Men det går ej an, det där;
Här har jag till att befalla.»
Grefven räckte fram sin hand:
»Jag, vid Gud! ej mente illa;
Kyssen går i alla land
Som ett mynt, min gubbe lilla!
För din goda mjölk det var
Min betalning, det besinna!
Och när jag blir gifter karl,
Får du kyssa min grefvinna.»
»Grefven narras!» – »Nej, minsann!
Du har fått mitt löfte, Ola!» –
Nu han gick, och muntert han
Hördes på en visa gnola.
Unga grefven snart en brud
Förde hem till borgen gamla;
Under bön och fröjdeljud
Godsets folk sig mangrant samla.
Ola var bland dem också;
När han såg grefvinnan fara
Sig förbi, han tänkte då:
»Jo, det skulle något vara!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
