Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - En stor mans monolog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och packet, ur sin sunda dvala ryckt,
Är dumt nog för att tro det som är tryckt.
Fördömda tryckfrihet, som skadat världen
Långt mer än pestilentian och svärden!
Fördömda konst, som Gutenberg fann opp.
Hur hejdar icke du en hjältes lopp!
Ty hvad förmår väl lifgardistens kula
Mot sättarns bly, det kantiga och fula?
Det träffar själen. Blott med några ord
Är blinda lydnaden tillintetgjord,
Och våra planer hållas fram i dagen,
Och tidningsskrifvarn pekar uppå lagen.
Men läser folket lagen, är det slut,
Och stora männer slå sig illa ut.
Fördenskull, evigt hat åt tryckfriheten,
Som jagat bort den gamla kraftfullheten!
Hur stolt till Ärans tempel förr man steg,
När pressen icke fanns och tungan teg!
Berömligt, stort var då hvad helst som gjordes,
Och ingen, ingen enda mucka tordes.
Vid härskarns vilja lät man allt bero.
Och slogs för honom och sin ärfda tro.
Ja, under religionens vida kappa
Man kunde då sin egen ovän klappa
Och roffa åt sig både guld och land
Samt skära lagrar med en annans hand,
Men folket, utan knot, i alla öden
Gick blindt för »Herrans smorda» uti döden.
Det var en »kraftskön» tid att lefva i,
Men så fann djäfvuln upp ett tryckeri,
Och som i nattens köld den rena liljan,
Så vissnade också den enda viljan,
Och alla ville tänka, ville se.
Samt fordra rätt, i stället för att be.
Hvad olycksdigra, bistra pröfvotider!
Jag rädes, att till slut med Oss det lider.
Vår gudamakt på jorden vi nu mist,
Vi darra för en usel publicist.
En låg plebej, som språkets byggnad känner,
Kan från sitt vindsrum gissla store männer.
O, sjunkna storhet! djup af blygd och harm!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
