Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Prästdöttrarna - Flickan och spegeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De voro så goda, så rena som snö,
Och därföre .... därföre skulle de dö
Uti natten.
De dogo i smärta, men, himmeln ske pris!
Dock icke i synd. Gud! jag kysser ditt ris
Uti natten.»
Men plötsligt, när klockan i tornet slog tre,
Fick klockaren båda mamsellerna se
Uti natten.
De kommo så bleka med brådskande lopp,
Då skrek han förskräckt: »Se, de döda stå opp
Uti natten!»
De föllo på knä vid den lidandes säng:
»Vi lefva, o fader! o, var icke sträng
Uti natten!
Vi helbregda äro, ack, skänk oss misskund!
Vi voro ..... vi voro blott ute en stund
Uti natten.»
Med döende stämma den gamle brast ut:
»Nu först jag förlorat er – nu är det slut
Uti natten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
