Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - En svensk herdinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fåren gapa, helt förskräckta,
Men när hon har blåst en stund,
Ropar hon: »Må fan anfäkta
Husbond’, mej och får och hund!
Jag står icke ut att träla
Längre som en gammal häst,
Jag vill börja på att stjäla,
Därmed föder man sig bäst.
Jag ej lefva kan af ljungen,
Hvilken är för fåren nog.
Och så har jag denna ungen,
Se’n den bofven mig bedrog.»
Mellertid till Majas sida
Har en bagge närmat sig,
Ser så stint, med ögon blida,
Men hon ropar argelig:
»Pelle! ryk och drag för fanders!
Du är ock en sådan där,
Ja, en sådan just som Anders,
Fast du icke – fri dig svär.»
Ur sin kjolsäck vår herdinna
Tar en kant af hafrebröd.
Ymnigt hennes tårar rinna
Öfver både bröd och nöd.
Äter hon väl själf? I ljungen
Ligger där ett barn, se dit!
Allt hon ger den stackars »ungen»,
Näns ej ta en enda bit.
Säg mig, är ej min herdinna
Fullt ut så beklagansvärd
Som idyllens svärmarinna,
Hvilken går af älskog tärd?
Äro icke Majas tårar
Bittrare än Dafnes gnäll?
Om hon blygsamheten sårar,
Vet, hon är ju ej – mamsell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
