Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter
- Året MDCCCXLVIII
- Den vakande älskaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så dö då, min sång, såsom en flageolett-ton,
Med blodiga året, som slutat sin ban’!
Få se hvad hon nu får att skvallra, skön Klio,
Om MDCCCXLIX?
*
Den vakande älskaren.
Så är alt tro på kvinnor,
Som flyktigt tänka,
Som fart på hal-is
Med obroddad fåle,
Två vintrar gammal
Och illa tämd.
Sæmund den vises Edda.
Mig sömnen flyr; och öm jag ilar
Emot den ljufva sällhetshamn;
Där hon i helig oskuld hvilar
I mina trogna böners famn.
Här, under fönstret, vill jag bida,
Tills dagen gryr vid österns bryn.
Se’n vill jag gå en krans att vrida,
Så frisk som hon på rosenhyn.
Och, när hon uppstått, glad den sätta
Kring änglarena pannans snö,
Och under kyssars glöd berätta,
Hur jag för henne ville dö.
O, himmel, hvilka varma eder
Hon svor i går, så rörd, så mild,
En ängel lik, som stigit neder,
En trohetens och hoppets bild!
Hur blygt den himmelska, den ömma
Mig hviskade, då hem jag gick:
»I natt jag blott om dig vill drömma!»
I gudar! ack, med hvilken blick!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:41:11 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/braundik/2/0182.html
