Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Klaras flykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grefven ser ifrån sitt slott
Klaras bild försvinna;
Sätter sig till häst så brådt,
Och hans ögon brinna,
Hofslag dåna, dammet står
Skyhögt öfver vägen.
Sköna flyktingen han når,
Och hon står förlägen.
»Flicka! – älskade! – hvarthän?
Jag besvär dig, svara!»
Bäfvande på sina knän
Sjunker stackars Klara.
Kysser dammet af hans fot,
Knäpper sina händer
Och en tröstlös blick emot
Unga grefven sänder:
»Jämt ni var af godhet full,
Hör hvad jag nu beder:
Låt mig gå, för Kristi skull!
Gud välsigne eder!»
»Hvarför, Klara! Säg mig det!
Har väl jag dig smärtat?»
Flickan teg och flickan grät.
For med hand’ mot hjärtat.
Grefvens kind blef röd som blod,
Tårfullt ögat blänkte.
Genast han på marken stod,
Sig mot flickan sänkte.
Lyfte henne på sin arm
Och satt upp på hästen:
»Luta tryggt mot mig din barm.
Nu det bär till – prästen!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
