Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Något om »inre missionen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Här, sköna dam! en plats det finnes»,
Han sade.
Sin arm kring mig, om rätt jag minnes,
Han lade.
Det gick ej an att skrika till,
Allt nog.
Han var så ung och skön därtill
Och log.
Förgäfves, hvart jag än mig vände,
Att vika!
En blick, en blick han nu mig sände
Tillika.
Jag glömde himmel, Wieselgren
Och jord,
Och minns ej af predikan se’n
Ett ord.
Den blicken, o, den varma, klara,
I kyrkan!
Jag såg i den ej någon fara:
Blott dyrkan.
Men mängden trängde ständigt på,
Så fritt;
Jag kände, ack! hans hjärta slå
Mot mitt!
Min bäfvan ... nej, min sällhet räckte
Ej länge.
Ur drömmen snart min far mig väckte,
Den stränge,
Som hotade, med röst så låg:
»Kom! kom!»
Jag måste lyda, men jag såg
Mig om.
Hans öga brann, och mig i spåren
Han följde.
Med floret rodnaden och tåren
Jag döljde. –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
