Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Blekingsflickan och läsareprästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vet, så ’pyntar’ djäfvul’n ut sin höna
För att plocka den i helvete[1].»
Med en hand, som darrade, han ryckte
Nu i snörena kring barmens klot,
Och han kände för sig och han tryckte,
Högt predikande all – flärd emot.
»Kanske ... om magistern så befaller? ...»
»Ja, snör upp dem! ... Jag vill hjälpa dig
Till att lösa detta syndens galler
Och att föra dig på dygdens stig.»
»Nej! – det var min synd jag ville kläda
Af mig, herr magister! ej mitt lif»,
Flickan skrek och sågs tillbaka träda,
»Edert fromma nit för långt ej drif!»
Ut och in på ögat prästen vände:
»Det var blott af ömkan för din själ,
Som jag ... Nå, så bikta ditt elände!
Jag din stora synd begriper väl ...»
»Gör magistern det? Jag ej behöfver
Då att tala», smålog flickan kallt.
»Jo, säg ut! ej under och ej öfver,
Herrans tjänare vill veta allt.»
»Hör mig då med mildhet! – Till Karlskrona
Gick jag här om dagen, klädd som nu ...
Kunde endast jag mitt brott försona! ...
Där jag ...» – »Synderska! hvad gjorde du?»
»Där jag såg en man med gråa lockar,
Högtförnäm, det var en amiral.
Till sitt hus mig gamle skalken lockar,
Vänlig, söt och som en orm så hal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
