Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Förtröstan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förtröstan.
Att lita uppå Herren är en nödvändig sak,
Ty eljest vore bättre att gå i öppen vak
Än se hur allt här nere beständigt går på tok,
Emedan »Herrens smorde» allena tror sig klok.
Men Herren hafver lofvat och håller nog sitt ord,
Att i hans himmelrike de främste här på jord,
Som stolt på världsspektaklet sig svängde med lorgnett,
Knappt där till femte raden erhålla en biljett.
Och när nu änglaskaran hvar afton ger konsert,
Och sång man får att höra, som lite’ annat är
Än själfva Jenny Goldschmidts, som fordom hette Lind,
Då få de stå och trängas där uppe högt på vind’.
Men folket, det förtryckta, som fordom teg och led,
I mjuka sammetsstolar sig makligt slagit ned –
De ropa högt: »da capo!» när himmelns marseljäs,
Af Kristus komponerad, de höra i en pjes.
Från deras plågoandar dern skiljer djupt ett svalg,
Och kungar, adel, präster där kallas »la canaille».
Den läran, tror jag, duger! Då är man under tak!
Att lita uppå Herren är en nödvändig sak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
