Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - En prästinnas klagolåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En prästinnas klagolåt.
Efter prästmötets slut 1853.
Se’n prästerna foro, det blifvit så tomt!
Nog älskar jag ännu; men icke så fromt,
Uti kvällen.
De kommit från landet, och Stockholm för dem
Just tycktes att vara apostlarnas hem
Uti kvällen.
Se’n dagen till ända de talat om synd,
De gjorde borttappade får till sitt fynd
Uti kvällen.
De gagnade icke offentligen blott:
De äfven i hemlighet gjorde allt godt,
Uti kvällen.
Som skuggor de smögo i mörkaste gränd,
Med brinnande nit, att få någon omvänd
Uti kvällen.
Och när det dem lyckats (i hemlighet, märk!)
Hur gladdes de åt sitt barmhärtighetsverk
Uti kvällen!
De talte så många uppbyggliga ord
Om synder, förlåtna, om svaghet på jord,
Uti kvällen.
Och syndare, stora, de kallade sig ....
Det kan väl så tyckas, men aldrig af mig,
Uti kvällen.
Nu äro de borta! Dock är det mitt hopp,
Att åter de mötas, och smyga hit opp
Uti kvällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
