Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Ärligt spel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Själf är ni en vacker flicka,
Fattig, god och arbetsam;
Passar mig till punkt och pricka;
Säg er mening nu, rätt fram!
Säg den, ty på tro och heder
Jag som narr vill ’gilja gå’!
Länge har jag älskat eder –
Säg nu bara, säg ifra’!
Aldrig vill jag kärlek tigga,
Sådant tigger man sig ej!
Mycket i ett ord kan ligga,
Säg nu blott: ett ja, ett nej!»
Gud! hvad kunde jag väl svara
När han så förplumpat sig?
Men hans ögon, milda, klara,
Sågo stadigt nu på mig.
Och han stod så bottenärlig,
Med ett anlet, friskt och godt;
Ack, min ångest var förfärlig! –
Om han icke snusat blott!! ...
Slutligen jag brast i tårar;
Då föll honom något in:
»Nu – om skenet mig ej dårar –
När du gråter, är du min.»
I detsamma han mig tryckte
Mot sitt bröst – jag lät det ske.
»Jag nog visste, att du tyckte
Om mig», gladt han hviskade.
Och jag gjorde det, jag gör det,
Trots hans djärfva frieri,
Och jag säger, hvem som hör det:
Jag är kär till tokeri ...
Tro och heder mer förtjusa
Än ett tomt, fåfängligt snack.
Må för mig han gärna snusa,
Då han är så hjärtgod; ack!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
