Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Pappersåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och ärbarheten nödvändigt flyr,
Då alla skrifva och ingen syr.
Men jag poeterna ej får glömma:
De ej sitt ljus under skäppan gömma,
De öda papper, ja hela ris,
Att få en guldslant till pris och – spis.
Visst få de sitta ibland en timma
Att på ett ord kunna riktigt rimma,
Men sedan går det af bara fan:
Ej mera vatten har ocean’,
Än det som böljar i deras sånger,
Omskrifna tusen och tusen gånger...
Det slukar papper; det där, min själ!
Men herre Gud, hvad det vore väl,
Om ändå konsten att papper göra
I hast blef utdöd! Då slapp man höra
På dessa suckar, som aldrig höjdes,
På dessa känslor, som aldrig röjdes;
Se dessa tårar, som aldrig flöto,
Och denna sällhet, de aldrig njöto,
Men som på papperet endast stå,
Att folk med dunster i ögat slå!
Nu kunde någon det falla in
Att ändå skrifva, och det på skinn,
Som eljest kallas för pergament;
Dock, har ej fara; ty det är kändt,
Att ej poeterna hafva råd
Till ett så slösande öfverdåd...
Är papperskonsten blott väl förgången,
Få nog vi vara i fred för sången,
Så vida icke de flå hvarandra
Med knif – och icke blott med att klandra –
Och däraf gjorde ett pergament,
Ett hittills ej af poeter kändt.
Då först man kunde sig göra hopp
Om skaldeverk, litet bättre opp,
När det blef skrifvet på skaldekropp.
Som ändå dugde till något. Stopp!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
