Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter
- Dunkel förklaring
- Regnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ack, då finns den visst hos mamma,
Som är rädd om allt!» – »Å, nej!» –
»Har Mabonne då kvar densamma?»
»Unge! läs, och fråga ej!»
*
Regnet.
»Hvarje gång det regnar, gråter jag»,
Sade Tilda på en mulen dag
Till sin yngre syster – »goda flicka!
Måtte himmeln aldrig regn dig skicka!
Det var så – nu vill jag bikta mig –
Lärdomen kan nyttig bli för dig:
Det var så – hur skall jag det förklara?
Ack, du är ju ännu barnet bara!»
»Barn? jag är ju fyllda sjutton år.
Och på mycket re’n jag mig förstår.»
»Gör du? Då jag säger: desto värre!
Måtte dig bevara mildt vår Herre!
Men till saken! Det var så, att jag
Promenerade en vacker dag
Med den ende, som mitt hjärta rörde,
Och hvars röst jag med förtjusning hörde.
Längre jämt och längre kommo vi
Ifrån hemmet, under svärmeri ...
Darrande mot hans min arm jag stödde,
Ögat fuktades och kinden glödde.
Föga märkte jag af moln ett tåg:
Ack, jag endast uppå honom såg!
Väcktes först af några tunga droppar
Ur min ljufva dröm, och till jag hoppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:41:11 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/braundik/2/0314.html
