Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Sann njutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vill intet ömt förbund du sluta,
Välan, lägg band uppå din själ!
Dock kan man verklig frihet njuta
Och vara bunden lika väl.
Men blott åt en skänk då ditt bästa,
Din tro! Är hennes kärlek ren,
Skall hjärtlig ömhet nog dig fästa,
Om ej din plikt dig fästat re’n.
Känn, yngling, djupt! Se’n välj din flicka!
Hon välje dig med blygt behag!
Då, hur sig ödet än vill skicka,
Då först, du lycklig är, som jag.
Jag re’n i konsten invigd blifvit,
En trogen mö jag mig har fäst,
Och till det ljufvaste i lifvet
Nu fattas intet mer än präst.
Hon glädje blott kring mig vill sprida,
Skön blott för mig hon vara vill,
Vällustig endast vid min sida,
För världen sedesam och still.
Att tiden ej må lågan sänka,
Hon ingenting af svaghet ger.
Som nåd hon hvarje gunst vet skänka,
Och jag i skuld mig ständigt ser.
Jag är förnöjsam och jag njuter
Re’n då, när ömt mot mig hon ler,
När hon vid bordet foten skjuter
Emot min egen, lekfullt ner,
Det glas, hvarur hon drack, mig räcker,
Det äpple, nyss hon bet, mig ger,
Och vid en röfvad kyss sig sträcker
Så jag den dolda barmen ser.
Och när i ljufva skymningsstunden
Hon om vår kärlek talar, då
Jag önskar endast ord från munden,
Blott ord, ej någon kyss också.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
