Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Simson - III - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så bad han och till jorden damp,
Så torr och törstig som en svamp.
Si - från en oxeltand då rann
Ur kindebågan klart ett vatten;
Hur det gick till, är mig för sann
En gåta; mörk som rama natten, -
Blott Simson säga det förmår,
Men han har sofvit många år.
Men Simson drack; - blef kry till slut,
Så kry man kan af vatten blifva.
Han sträckte sin lekamen ut,
Och började så hemåt klifva.
Men rummet nämndes af hvar mun:
Akallarens kindbågebrunn.
IV.
Och länge han satt nu och skipade lag.
Men ännu den starke för flickor var svag.
Af första sin kärlek han icke fått nog,
Fast kvinnan beständigt dock honom bedrog.
Och kom där en mo för hans domare-skrank,
Så blef han i hjärtat på stunden så kränk.
Och domen, han fällde, var vanligen den:
»Jag vill dig frikänna, blott du blir min vän.»
En gång han sig hastigt till Gasa beger,
Och där en så dägelig symamsell ser.
Men genast han åter blef kärlekens träl,
Och äfven mamseirn var en älskande själ.
Hon hörde till detta beskedliga folk,
Som intet kan neka en rättvisans tolk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
