Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Tora Borgarhjort. Fornsaga - VI. Slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
Se, hur den blygaste kärleksgud
På kinden simmar i purpurströmmar.
När hon förnimmer de nära ljud,
Som plötsligt skingra de gyllne drömmar!
Men denna blick, som åt dörren såg. -
Kan det beskrifvas hvad däri låg?
Den nästa blick, som på upptäckt smög,
Den mötte Herröd och - än en annan,
En skägglös yngling, så smärt och hög,
Med krig på kinden och fred på pannan.
I ljusblå mantel han står där skön
Samt bugar djupt för den unga mon.
Och länge stodo de unga tu,
Och ögat talade, fast de tego.
I deras hjärtan, hur vardt det nu?
Hvad termometrarna hastigt stego!
Den långa tystnad ej jarlen tål:
»Har du förgätit ditt modersmål?»
Af prosan väckt ur sin poesi,
For Ragnar upp, men var from den gången.
»Prinsessa! ack, jag har gjort dig fri,
Men du har åter gjort mig till fången!»
Ack! - tänkte Tora - hvad han är kvick!
Och sände Ragnar en eldig blick.
»Men», frågte hon (hvad dess röst var mild!),
»Var det väl dig. som jag såg i fönstret?
Du liknar icke den – brudgums bild,
Som tanken sytt efter detta mönstret.»
»Jag är den samme - i annan skrud.»
»Och jag», hon hviskar, »jag är din brud!»
Och knappt de orden förklingat hå,
Förr1!! Tora faller mot Ragnars hjärta.
»Barn!» ropte jarlen, »se det var bra!
Nu kan jag gå min väg utan smärta.
I ensamheten trifs kärleken.» -
Och nu han gick samt slog dörrn igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
