Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Kung Torborg. Fornsaga - III. Älskogstankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
KETTIL.
Jag ofta haft den äran till att nämna -
ROLF.
Du vill väl säga Torborg nu igen;
Men låt oss vackert detta ämnet lämna,
Ty det är allt för högt, min lilla vän!
KETTIL.
Det vore ändå vardt till att försöka.
Du på det högsta med en korg går hem.
ROLF.
Jo pytt! Jag ock kan deras tal föröka,
Som hon beröfvat syn och lif och lem.
Nej, denna mo är ett förtvifladt stycke,
Som säkert haft till amma själfva Hel.
Må andra fika efter hennes tycke!
Jag tager Mats ur skolan för min del.
KETTIL.
Du rädas för ett kvinnfolk! Blodets droppar
Du måste tina upp vid mammas spis.
Hå! det finns litet mod i stora kroppar,
Jag därpå ser ett konungsligt bevis.
ROLF.
Hvad! vågar du din kung att sanning säga?
Det duger icke, - kan du väl förstå!
Men nu jag prompt likväl skall Torborg äga,
Att du, försmädare! med skam må stå.
Till Ingjald genast vill ett bud jag skicka,
Ty när jag väl är ond, så går det bra.
Två prinsar tämja väl en yster flicka,
Men du, till straff, skall sitta hemma.
KETTIL.
- Bah!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
