Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Kung Torborg. Fornsaga - IV. Rolf i Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
De sättandes kommo från Götaland
Med björnen och lejonet uti teten,
Men, späka, de mottogo bröd ur hand,
Och inne de höllo med sina läten.»
»Var detta då allt?» gäspar sömnig kung.
»Var detta ej nog, med så många busar?»
Genmälde hans drottning. »Vår dotter ung
Nu får sig en friare, som ej krusar.»
I hast blef den gäspande gubben kry.
»Säg, menar du det, och hvem kan han vara?»
»Rolf Götriksson är det.» »Fy, Ingjerd, fy!
En vestgöte till, och en småkung bara.»
Att drömmar ej fara som strömmar jämt,
Fick kungen se, ty den långa raden
Af vilddjur, som drottningen hade skrämt,
I skepnad af vestgötar kom till staden.
Men Erik tog på sig sin frack af guld
Och lät så ett gästabud strax tillreda.
Dock skedde det endast för brukets skuld;
Ty småfolk var alltid hans största leda.
Ovanligt lakonisk mot Rolf han var,
Fast denne så ödmjukt på ryggen kröker.
Må detta förlåtas en stackars karl,
Som bäfvande, oviss, sitt refben söker.
Rätt dåliga tecken för Rolf, min sann,
Men vänta, men vänta, det blir väl värre!
När det var serveradt, så erhöll han
En plats i skym-unnan, ibland de smärre.
Dock stilla och from han sin skymf fördrog;
Ty hvad kan en älskare ej fördraga?
Af fläsket, det härskna, han för sig tog
Och fyllde rätt tappert sin kungamaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
