Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Kung Torborg. Fornsaga - IV. Rolf i Uppsala - V. Rolfs frieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty Ingjerd, förtjust i kung Rolf, nu höll
Den argaste, längsta sparlakansläxa,
Och konungens mod obarmhärtigt föll
I samma mån drottningens tycktes växa.
Och läxan den räckte tills hanen gol,
Och aldrig en blund fick den höge sofva,
Förr’n dyrt han besvurit vid Odens stol,
Att bifall han skulle åt friarn lofva.
Än sjöng hon en visa om Rolf, och där
Hans höga förträfflighet var refrängen.
Så händer det oftast på jorden här:
Despoten på tronen är slaf i - sängen.
Om morgonen strax måste Erik gå
(Ty drottningen hatare var af sölet)
Till Rolf och ursäktande säga då:
»Förlåt mig min dumhet! den kom af Ölet.»
Men Rolf i förtjusning föll till hans famn;
Och kungarna kyssas och vänskap sluta,
Och Ingjerd kom in som en salig hamn
Att få af den härliga synen njuta.
Man sist till den senare delen kom:
»Vårt bifall, det äger du», Ingjerd sade.
»Men Torborgs ja - får du se dig om!»
Kung Erik; af aningar full, tillade.
V.
Rolfs frieri,
Torborg satt så karlavulen
På högsätet i sin sal,
Men dess panna syntes mulen,
Blicken vred och färgen skral.
Barmen ville skjortan spränga,
(Pansarskjortan märk!) ty se,
Nyss hon hade låtit hänga
Upp en friare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
