Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Kung Torborg. Fornsaga - V. Rolfs frieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att på Torborgs hjärta vinna
Höll han draget svärd i hand.
Stålet och hans ögon brinna
Med en lika väldig brand.
Sakta hviska hofvets männer:
»Det är dock en ståtlig man!»
Själfva Torborg tyst bekänner,
»Att han väl går an».
Rolf står stilla, ser framför sig,
Ser åt sidan, helt bekväm,
Spejande hvar solen rör sig
Uti detta världssystem.
Slutligen i purpurkläder
Går hon upp bland molnen där.
Rolf i hennes strålar träder,
Brinnande och kär.
Och han kunde väl ej heller
Blifva annat - på en stund!
Som ett tvillingkörsbär sväller
Hennes lilla, spotska mund.
Och dess växt, som stolt sig höjer
En förskönad, kvinnlig Tor!
Manlig skrud blott bättre röjer
Hvad därunder bor.
Kärleken, den lilla skälmen,
Äfven kungar folkvett ger;
Utaf hufvudet flög hjälmen
Och sin spets han sänkte ner.
Till en bockning, som gjort heder
Ät den allra största sprätt,
Tvingar Rolf de styfva leder,
Och han småler nätt.
»Folkvangs strålande huldinna!»
Kuttrar han med turtel-ljud,
»Blott den mo är sann hjältinna,
Som vill segra såsom - brud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
