Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Kung Torborg. Fornsaga - V. Rolfs frieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J39
Strax blef där ett sådant buller
Som för hand vor’ Ragnarök.
Rolf var varm om hjärtat, fuller,
Men ändå så var han klok,
Spände hjälmen flinkt på pannan
Och gick bakåt se’n med mod;
Nedhögg äfven en och annan,
Som i vägen stod.
»Gån, som jag er sagt, go’ vänner!
Jag mig själf väl hjälpa kan»,
Dundrar han till sina männer,
Och med glädje lyddes han.
Huru också Torborg ropar,
Litet vinner hon därmed.
Lik på lik han kring sig hopar!
Som man mejar säd.
Lyckligen till dörrn han hinner,
Se’n han klappat kämpar tolf.
Blodet uti strömmar rinner
Uppå Torborgs snygga golf.
Nu skrek Rolf: »Farväl min sköna!
Än en gång du ser mig här,
Och en natt skall mig belöna
För en dags besvär.»
Hastigt Rolf far af som vinden,
Har ej lust där längre bli.
Torborg skriker: »Binden, binden!»
Fastän fången gjort sig fri.
Denna sitter snart på hästen
Och han nyttjar sporren strax.
Torborg grät af harm, att gästen
Ej fick lök på lax.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
