Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Den unge Tobiæ resa - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
L
Högst melankolisk i sitt hotell
Tobias senior satt en kväll
Allt efter händelsen, den fatala,
Då det föll någonting från en svala
I gubbens ögon, som gjorde att
Han nu fick traska i ständig natt. -
Han lidit grymt utaf ödets slängar
Och var på köpet i knip om pengar.
(En hvar, som varit det, känner väl,
Hur slikt tar musten utur en själ.
Helst om en hustru man därtill äger,
Som ej vill spara, ehvad man säger.)
Tobias äfven en sådan fått
Uti sin Hanna, som gnällde blott:
»Tobias, her du, din gamle fuling!
Du måste promt lete fram en guling!
Man kan ej lefve på intet, se,
I det eländige Nineve,
Där bröd är rart, såsom ferr i arken;
Tänk, kaife’t koster tre pläter marken
Och sockret seden -» »Ack, Hanne, tig
Och var mans icke urimmelig!
Du måste hushålle mer med maten,
Jag eljest nedges att ge upp staten...
Ack, med Tobias & Compagnie,
Den gamle firmen, är det ferbi!
Och hvem är orsaken till allt dette?
Jo, du och svalen, kan jag berätte;
Ty om I båda blott »hållit in»,
Ej huset råkat uppå ruin. . .»
Det var just efter en sådan drabbning,
An mera pepprad af fruns begabbning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
