Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Den unge Tobiæ resa - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
Sju männer redan hon lär ju haft,
Som alla dött i sin mandoms kraft,
Och lika gärna kan jag mig dränka,
Som gå i brudsäng med denna änka.
Ett enda dygn står man ut med knappt,
Och Simson själf Mr fått gifva tappt;
Nej, på det högsta jag mig betackar
Och från den glädjen jag gärna gäckar.»
Men ängeln svarade: »Hör, min vän!
Nu är du djäfvuln så dum igen,
Och annat kan man ej vänta af dig;
Du glömmer lefvern, som nyss jag gaf di
Hör nu blott på, hur du göra skall,
För att dig värna från död och fall!
När först du träder i brudgemaket,
Så se i väggen, så se åt taket,
Blott ej på bruden! - Håll dig i styr!
Och stek en lefverbit! Genast flyr
Den onde anden för oset starka;
Se’n lägg beskedligt dig ned att snarka,
Men intet vidare, hör du det!
Och ur ditt lugn dig ej bringas lät.. .
Kom nu! Jag vidare vill dig råda,
Förr än tillsamman I kommen båda.»
Det är en sak, som är tämligt klar,
Att högst välkommen Tobias var;
Hans hund och ängelen likaledes. -
Och nu i rappet ett får tillredes,
Och bordet dukas af hans kusin,
Fru Sara, som med en näpen min
Ser på sin frände med blick, som säger,
Att hon, för sin del, ej fruktan äger
Att för den åttonde gången gå
I brudstol, för att försöka på ...
Hon var så dägelig under hakan,
Men ung Tobias satt mäkta spak, han;
På de förbleknade stackars sju
Och död och djäflar han tänkte nu. -
Då stötte ängelen i hans sida
Och sade: »Längre får du ej bida,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
