Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Bileams åsna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
Men Bileam sade: »Jag fruktar, att han
Är lika ohjälplig, som alltid han varit.
Dock lofvar jag tänka på saken. Ni kan
I morgon få veta hvad råd jag erfarit.»
Och se’n han beskickningen önskat god natt.
Han i uppenbarelsesängen sig lade;
Då drömde han mycket förvändt och besatt,
Men morgonen kom, och han talte och sade:
»Gro’ herrar! i natt af en dröm jag förbjöds
Att mig i de judiska sakerna blanda.
Bed Balak bereda sig modigt till döds,
Ty bräckliga skutan i stormen skall stranda.»
Förkrossade djupt utaf spåmannens ord,
De välvise äldste nu reste tillbaka,
Men Balak sig höljde med aska och jord,
Och ref sina kläder så sömmarna braka’.
Och hela sitt statsråd han sände åstad
Att höfviskt hos Bileam tigga och krypa.
De föllo på knä i en tjutande rad,
Och tårar kring spåmannens skosulor drypa.
Herr Bileam rördes. Trots drömmens förbud
Han lofvade sadla sin åsna och komma,
Men statsråden gräto och tackade Gud
Samt visade sig så hjärtinnerligt fromma.
På »sina åsninno» snart Bileam satt,
Och med sig han hade två duktiga drängar;
Men bäst som han red, så blef kräket besatt
Och vek utaf vägen, trots sporrhugg och slängar.
Fast Bileam smackade, ryckte och for,
Och gjorde båd’ ena och andra försöket,
Så lydde ej åsnan, - men spåmannen svor
Och sade: »Jag menar, att fan rider oket!»
Till slut kom han åter på vägen; det gick
Till dess han red in i en by, men på gatan
Asninnan på nytt rabulist-kollern fick
Och stegrade sig som en inbiten satan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
