Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Kung Nebukadnezar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
»Hvar är min höga herre? Han lämnat bädden
varma,
Har morgenfjäsk han blifvit? O, må sig Gud
förbarma!»
Ett tjog af kammarherrar, med nycklar där ni vet,
Hon sände nu att leta i största skyndsamhet;
Och fjäskande nu löper, dock fåfängt, hela raden,
I slottet fanns han icke, ej heller uti staden.
Nu greps af gruflig ängslan den drottning fin och
späd,
Hon ref sin’ kläder sönder, sitt linne till och med,
Och ryste vid den tanken att få som änka smäkta,
Se’n hon sig vant vid ståndet, det ljufliga och äkta.
Det höga Rådet äfven sitt höga hufvud mist,
Nog var förlusten måttlig, det är väl sant och visst,
Emedan i konseljen han snarkade beständigt,
Men jordens kungar äro ett ondt, som är nödvändigt.
Med Arioch i spetsen gick Rådet utom sta’n,
Att speja efter kungen, så brådt som själfva fan.
Den sköna drottning följde, båd’ rustad och beriden;
Mer ömt ett kvinnohjärta ej slagit än i tiden.
Förgäfves dock de söka och fråga en och hvar,
Som de på vägen möta, allt efter landsens far.
Han var försvunnen, Ban, som så gärna njöt där inne
II dolce far niente, lik fågeln på sin pinne.
En mil från Babel kommo de till en liten krog.
I dörren stod en bonde, som tycktes hå fått nog.
På deras spörsmål svarte han: »Kungen? ja, vasserra!
B]and mina andre oxar går han i hagen, herraM
Vet herra’, ja’ ä’ riktigt förgrufveligt förskräckt,
Ja’ kände nog igen ’en, å söp mej därför knäckt.
Gud signe nådi herra’ som ränt hit bort och letat!
Att kungar äta gräs, har ja’, min sann! aldrig vetat.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
