Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Bel i Babel - Sauls kröning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
De hufvudlösa lågo kring den guden,
I hvilkens namn de fråssat oförsynt,
Men Bel blef lämnad som »douceur» åt juden,
Som utaf kopparn strax lät prägla mynt.
Ej läsarns tålamod jag mer vill pröfva,
En önskan blott till slut, om just ej from:
Vi kunde ock en Daniel behöfva,
Och se’n en Cyrus till att hålla dom.
Sauls kröning.
lin man af Benjamin, Kis benämnd,
En mycket ärlig, en dag blef skrämd
Med denna tidning af sina kvinnor,
Att han »borttappat» en hop åsninnor.
Då blef han arg uppå landtmäns vis
Samt svor och gormade, fader Kis;
Sin son han kallade, - en så lång,
Att mål han höll med en humlestång,
För öfrigt dägelig att betrakta,
Ja, judepigorna sade sakta,
Att ibland Israels barn ej fanns
Ett barnansikte så sött som hans. -
Och Kis han röt: »Hör nu, Saul, du långa!
Jag af åsninnor har tappat många,
Gack, sök dem! Kommer du också bort,
Jag utan åsnor står innan kort.
Du en af drängarna kan ta med dig,
Om ej de hittas, åt stryk då gläd dig!» -
Ung Saul, långbent med lejonmärg,
Sprang öfver Efraims höga berg;
De till thet landet Salisa hunno,
Men hvad de sökte de intet funno;
De genomsnokade Saalim,
Men funno intet. Det var ej rim,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
