Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Sauls kröning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
Och sofvo därpå med mycken smak. -
Men tidt på morgonen från sitt tak
Gol Samuel: »Upp nu, Saul, ur sängen
Och kläd dig hurtigt och väck på drängen,
Ty det är tid att I skolen gå!»
Och Saul ooh drängen de gjorde så.
När siarn följt dem på väg ett stycke,
Han sad’: »Visst gör det mig lika mycke’,
Men, Saul, låt drängen dock gå förut!
Han lyss, den slyngeln, och vet ej hut;
Men själf, statt kvar! ty å Herrans vägnar
Jag har att säga dig hvad som fägnar.»
Ett oljoglas tog nu Samuel,
Och se’n han satt det på duktig häll,
På Sauls hufvud så mycken smörja
Han göt, att denne sig rifva börja’;
Det rann kring panna, det dröp på kind,
Det dröp i ögat, så han blef blind;
Han kände äckel och han sig kryste,
Men när på köpet gudsmannen kysste
På munnen honom, så for han upp,
Så röd i synen som retad tupp
Och skrek: »Säj, falskaste bland profeter,
Hvad är det här för svinaktigheter?» -
»Jo, du af Herran har blifvit smord
Och till en Förste i landet gjord.
Var lugn, och torka dig blott om pannan!
Nu är du kung, - du och ingen annan!»
-Se’n det var sagdt, gick han hem till stan,
Men Saul, han tänkte: »Det vore fan!»
Det var den förste, som blifvit smord,
Till konung här på vår dumma jord,
Fast själf han intet om gycklet visste, -
Ack, om han varit också den siste!
Braun, Saml. dikter. III. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
