Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Pintorpa-frun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så lefde fru Anna. Men ryktets basun
Om namnet och minnet tog vården:
l trakten hon kallades Pintorpa-frun
Och Pinatorp kallades gården.
Vid solens uppgång en morgon hon stod,
Som vanligt, på trappan, att tälja
Arbetarnas styrka, så arg i sitt blod,
Som hade hon velat dem svälja.
För sent där en torpargubbe då kom,
Och genast där började leken :
»Gå genast till skogen och se dig väl om
Allt efter den tjockaste eken!
Och kommer du icke förfn dagen är slut
Med denna tillbaka till slottet,
Så hel som hon står, och med kronan förut
Du pliktar med torpet för brottet!»
Bedröfvad till skogen den gamle nu gick
Och satte sig neder att klaga.
Då kom där en dvärg, som med vänlig en .nick
Den kvidandes hand gick att taga:
»Hvad sörjer du öfver? Säg endast ifrån!
Jag kunde dig hjälpa, tör hända...»
Och torparn berättade. »Mödornas son
Jag olyckan från dig vill vända.
Här ser du bredvid dig den tjockaste stam
Bland ekar, som finnas i skogen,
Och Erik och Svante nog draga den fram.
Farväl! Snart fru Anna är mogen . . !»
Och gubben tog yxan. »Försök då, stor sak!»
-Tre hugg blott behöfde han göra,
Och trädet föll neder med hiskeligt brak,
Och strax det begynte sig röra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
