Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Idunas äpplen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187,
Jag, son af nio systrar, som alla voro mor,
Väl borde äga krafter, men sedan fru Iduna
Har rymt med asken, gräset ej mer jag växa hör,
Och ej i Gjallarhornet förmår jag att basuna.»
En gud, som aldrig annars i samkväm klöf sitt
näbb,
Steg plötsligt upp och talte, det var den tyste Vidar:
»Jag ledsnat vid att höra på edert långa bjäbb!
Ett råd från Odens visdom jag i vår nöd af bidar.»
»Jag är så matt, min gosse, en annan hellre välj!
Ty jag försäkrar heligt, att mitt förnuft jag saknar;
Jag måste hå en tupplur; men hållen I konselj,
Och låten mig beslutet få veta, då jag vaknar!»
Strax skreds det till votering. Ordförande blef
Frej,
Och ned sig satte alla med klagolåt och buller. -
De sämre gudar fingo nu äfven yttra sej:
Gud Ali eller Vali, gud Forsete och Uller.
»Hvem såg Iduna sist?» blef den första frågan
nu. -
»Det gjorde jag!» skrek Ali, som äfven hette Vali;
»Ut gick hon ifrån Asgård en afton klockan sju,
I sällskap med herr Loke, och tycktes mäkta sali’.»
»Där hå vi ägget! genast för den kanaljen hit!
Han aldrig tänkt på annat än att med gudar drifva;
Och som den skurken kände för äpplen vår aptit,
Han narrat har det kräket att honom asken gifva.»
»Blott vi få frukten åter, nog mina horn jag bär»,
Sad’ Brage och sjönk åter i sina skaldedrömmar.
Men nu man förde Loke i salen, med besvär,
Och ur hans mun, som vanligt, flöt ovett uti strömmar.
Då höjde Frej sin klubba och sade: »Håll din trut!
Hvad har du gjort af asken och af Iduna, slyngel?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
