Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Ägers gästabud eller Lokes smädelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
TYR.
Om jag än har mistat handen,
Går ej heller Fenris väl,
Där han ligger uti banden,
Och han är din son likväl.
Men i gudars skymning fälles
Han en gång och vedergälles.
LOKE.
Tig du, Tyr! Din hustru vände
Ömt på mig en gång sin blick.
Kan du gissa hvad som hände?
Jo, en - son af mig du fick,
Rask och duktig, kan jag lofva,
Tacka mig för denna gåfva!
FREJ.
Ulfven ser jag ligga bunden
Där som forsen faller ut,
För att pinas till den stunden
Alla makter taga slut.
Om du nu ej munnen håller,
Du dig samma öde väller.
LOKE.
Ömkligt är, när åsar tärda
Af en fånig kärlek gå.
Köpt för guld, du famnat Gerda,
Men ditt svärd du miste då *.
När nu Muspels söner rida,
Stackare! hur skall du strida?
BEJGYER.
Huru djärfves du så spraka?
Vore makten i min hand,
Jag dig, stygga olyckskråka!
Skulle mindre slå än sand.
* Frej skänkte sitt kostliga svärd åt sin tjänare, for det
denne skulle skaffa honom den sköna Gerda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
