Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Konung Æacus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
En etterbigga, när min höge pappa
En vacker nymf i nåder täcktes klappa;
Dock mig kan detta icke angå stort:
Jag var ju icke född; då det blef gjordt...
Och likväl står jag här, så grymt bepröfvad,
Med landet kvar, men allt mitt folk beröfvad. -
Dock, äfven detta skulle jag ge fan,
Om ej jag tvangs att svälta hela da’n.
För evigt tystnat har det trägna stöket
Uti det stora kungeliga köket;
Ej pannor fräsa där, ej vridas spett,
Ej dryper där af honung och af fett;
Men värst är dock, att vinskänken, den slafven.
Tog källarnyckeln med sig uti grafven.
En rätt behöflig tröst jag kunnat få,
I annat fall, af en butelj »cliquot» -
(Efter en lång paus:)
Att så förgås i själfva öfverflödet
Är dock att pröfvas allt för hårdt af ödet!
Hur kan en kung att föda sig förstå,
Som hvarken lärt att plöja eller så?
Nog vet jag väl, att bröd är godt för magen,
Men kan dock icke skilja sädesslagen;
Jag ofta slaktat folk, men aldrig fän,
Och kött lär jag bli utan. Blott från trän
Jag hämta får min vämjeliga föda;
Men jag är tjock och klättrar med stor möda.
Om jag till bonde blifvit född ändå!
Det varit bättre, än att hjälplös gå ...
Den höga hand, som spiran lärt att skaka,
Hur skulle den väl kunna slakta, baka?
Jag kan ju icke ens mig kläda själf -
Ack, om jag låge djupt i Stygens älf!
(Ser länge, tigande, på myrstacken )
Små kräk där nere, huru snälla I,
Som tyckens njuta af ert slafveri!
I hafven ock en kung, jag hört berättas,
Som alla dagar troget af er mättas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
