Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hustaflor - Tredje taflan. Trohet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
Då känner jag, att segertimmen stundar,
Men dröjer dock vid gränsen af mitt land,
Det rika Eden, ack! med sina under,
Som med mitt hjärtblod jag eröfrat har; -
Och klart jag fattar, hvi till jordens lunder
Olympens gudar stego, forna dar.
Hvad du är skön! Hur svandunsbarmen häfves!
Dess snabba vaggning säger mer än ord.
Hvad jag är säll! Jag lefde ej förgäfves:
Jag älskas af den skönaste på jord!
Men ack! skall hon bli trogen denna lycka?
Hon är för stor, för ljuf, att ej bedra!
FRUN (lindar sin arm om hans hals.)
Ej något från min man kan bindeln rycka,
Han tror mig - och är lycklig, hå, hå, hå!
Och jag är lycklig, du är lycklig! Ingen
Försåtligt störa kan vår kärleksfröjd.
YNGLINGEN.
Men kvinnans nycker? Amor sänker vingen,
Och jag blir störtad från min sällhets höjd.
FRUN.
Du vackra, skälmska gosse! Låt mig pryda
Ditt varma brcst med denna gyllne ked!
För dig jag fruktar, - du min makt skall lyda
Kanske mer troget, sedan fäst härmed.
Det är en skänk utaf min hjärtans blinda,
Min ovärderlige och gode man, -
Men när sin lycka man med den kan binda,
Säg, om till bättre bruk den tjäna kan?
När du bär henne, skall du icke glömma,
På hvilkens barm den fordom vaggat har, -
Och du skall minnas stunder, - flydda, - ömma, -
Samt fröjda dig åt dem, som äro kvar,
En kyss - och kedjan är betald! -
(En förtrogen kammarfru gör tre sakta slag på dörren.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
